Opel Manta var Opels svar på Ford Capri.
Baserat på Opel Ascona, som den delademed nästan allt annat än karossen.
Båda blev kända som en av de bästa förarna
bilar i sin klass. Manta lanserades 1970 och
var i produktion tills den ersattes 1975 av
Manta B med en Vauxhall/Chevrolet
Monza-inspirerad look.
Tage Schmidt gav modellen många beröm
ord längs vägen. Han skrev i sin
provkörningsrapport i december 1970.
Manta 1.6 S:
En familje-GT
Inom karossgenren finns det idag objektivt sett ingen bättre familjebil-sportbilskompromiss för priset än Opel Manta 1.6 S. Det är främst en smaksak om du skulle föredra den cirka 400 DKK dyrare Ford Capri 1600 GT, som det är mest troligt att jämföra med. De tekniska fördelarna och nackdelarna som den ena har framför den andra överväger till stor del varandra. Men Manta har mest bagageutrymme och dess finish verkar genast kvalitetsmässigt mest övertygande. Vi har valt att provköra 1,6 S-versionen eftersom det är den billigaste Manta med radialdäck som standardutrustning. På grund av priset kommer den nog att bli extra populär och underredeskonstruktionen kommer först riktigt till sin rätt med radialdäck. För övrigt tycker jag att Manta 1.6 S är ett bättre köp än den 1200 DKK billigare standardmodellen, som inte bara saknar radialdäck, utan även har mindre hästkrafter och en vanlig bakruta utan inbyggda elvärmetrådar.
Manta är mycket lik den vackra 2-sitsiga Opel GT 1900
För dubbelt så mycket pengar. Det ger nästan samma sportiga körställning bakom en ovanligt liten ratt, och underredeskonstruktionen följer samma principer. Pressat till gränserna för bilarnas kapacitet, finns det mycket mer sann sportbilskänsla i GT, och den är också snabbare än den snabbaste Manta, tack vare lägre tjänstevikt och mindre motstånd från den lilla karossen. Men till vardags beter de sig nästan likadant. Den viktigaste skillnaden är då att Manta är
tyst, medan GT låter mycket.
Manta 1.6 S betraktas som en sportbil och gör att bilar som Triumph Spitfire, GT Midget och Austin Healey Sprite ser löjliga ut.
Särskilt i förhållande till priserna. Betraktad som en familjebil är den en av de lättast att köra och behagligt tyst. Dess fjädring är bland de mest bekväma och effektiva vad gäller väghållning inom den stela bakaxelgruppen. Den går bra att jämföra med många bilar med oberoende bakfjädring.
Men baksätet är endast lämpligt för barn. För vuxna är utrymmesförhållandena så dåliga i ryggen att det verkar ganska irrelevant att diskutera om det finns bättre utrymme i en Manta eller en Capri. Bagageutrymmet är däremot väldigt stort med en stuvstorlek på 326 liter och en total kapacitet på 575 liter. Utmärkta styregenskaper.
Manta 1.6 S kör bättre och bekvämare än någon Kadett eller Rekord hittills.
Dess styrning är bland de mest utmärkta som finns tillgängliga till vilket pris som helst. Den verkar exemplariskt lätt och precis med en praktisk utväxling och idealisk känsla med framhjulen och ojämnheten på vägen. Bilens styrtendenser lever upp till styrningen med utmärkt riktningsstabilitet - så vitt det kunde konstateras i en period utan hård vind - och eminent bra grepp i kurvorna, där Mantan brukar följa ratten helt neutral och känns ovanligt sympatiskt stabil med minimal krängning.
Du måste köra så hårt i kurvor för att nå sladdgränsen att endast ett fåtal förmodligen någonsin frivilligt kommer att våga sig nära den. Men vill man gå till ytterligheter ska man veta att den annars ovanligt fina balansen i svängarna kan ersättas av ett mindre entydigt beteende på skidline.
Jag upplevde lite obehagliga bakhjulshalkar under experiment under torra förhållanden. Det bör dock noteras att det faktum att jag använde det högsta däcktrycket som föreskrivs av instruktionsboken kan ha haft en negativ effekt. Andra testförare har erfarenhet av att bakhjulet beter sig bättre vid kritiska kurvhastigheter med lägre däcktryck, särskilt på ojämna vägar.
Bromsprestandan är på det hela taget mycket betryggande, med utmärkt stabilitet mot bakhjulsladd vid nödbromsning, både på raksträckor och i svängar. Under vissa hårda inbromsningar från hög hastighet på torra vägar uppstod dock störande små bakhjulshopp, troligen på grund av spänningar i bakaxelupphängningen.
Fjädringen är inte särskilt mjuk.
Den verkar dock ovanligt bekväm med fast dämpning, vilket hjälper till att göra den stabil med sportbilskänsla.
Exemplet var försett med Goodyear G 800 radialdäck.
Odlad och bränslesnål.
Ett ovanligt kultiverat lågt ljud är en av Manta 1.6 S:s mest utmärkande egenskaper.
Detta beror dels på noggrann ljudisolering av motorn och underredet, och dels på noggrann eliminering av vindbrus.
Motorn är en ny 1,6 liters version av de välkända 1,7 och 1,9 liters Opel-motorerna med en överliggande kamaxel och superkorta stötstänger, och den verkar mycket mjukare och smidigare. Den går villigt upp till 5800 rpm, där ventilerna säger stopp på ett sätt som gör en varvräknare överflödig, eftersom man snabbt lär sig att växla efter hastighetsmätaren.
Om hastighetsmätaren antas visa korrekt motsvarar 5800 rpm 50 km/h på 1:an, 79 på 2:an och 125 på 3:an. Den fabriksspecificerade toppfarten på 164 km/h är realistisk och motsvarar 55-5600 rpm, där 1000 rpm på högsta växel ger 29,5 km/h.
Utväxlingen är ovanligt hög i förhållande till motorn och bidrar till att ge en anmärkningsvärt god bränsleekonomi. Enligt DIN-standarden anges förbrukningen till 8,6 liter per 100 km/h, motsvarande i snitt 11,6 km per liter. Detta harmonierar väl med att snittet för provkörningen var 8,9 km per liter, inklusive landsvägskörning i toppfart och stadskörning. Som regel får man räkna med minst 10-11 km pr liter vid normal användning av bilen.
Bensinförbrukningen är speciellt relativt låg vid fortkörning på grund av karossens lilla frontyta och goda aerodynamiska form, vilket också bidrar till att ge ovanligt snabb acceleration i höga hastigheter.
Den nedre växelspaken har praktiskt taget direkt ingrepp med växellådan.
men är ändå ganska kort och rak, utan att sitta obehagligt långt fram. Resultatet är en ovanligt exakt och välfungerande växling. Rörelserna kunde dock vara lite kortare. Backväxeln låses med en glidhylsa på växelspaken som i dyra sportbilar.
Kriticerande (periodtypiska?) detaljer
Samtidigt som du flyttar förarstolen fram och tillbaka ändrar den höjd, och den 165 cm långa tjejen, som hjälper till att utvärdera bilarna, är exalterad över sikten framåt, körställningen och den enkla kontrollen över bilarna. bil. Jag själv (187 cm) hade gärna kunnat få sitsen längre bort från pedalerna. För övrigt tyckte jag att sidostödet var dåligt.
Kroppens form framtill kan vara vilseledande när det gäller vagnens faktiska längd.
Du måste alltså vara försiktig så att du inte kör för nära bilar som står parkerade framför och liknande. Man kan inte se den bakre bilen, och sikten snett bakåt är dålig, som i de flesta snabbbackskupéer. Den mycket sneda bakrutan blir också lätt ogenomskinlig av regn, dagg och snö vid parkering, men å andra sidan är ett effektivt elvärmeelement monterat som standard.
Dessutom är inredningen en märklig blandning av extremt fina och otroligt dåliga detaljer.
Instrumenten är gjorda perfekt icke-reflekterande med mycket få medel, vilket hela fordonsindustrin borde lära sig av. Men torkarbrytaren är tyvärr gömd på instrumentpanelen bakom ratten och är dessutom smal, så det är svårt att hitta den i mörker. Vindrutespolaren aktiveras med en fotpump.
Dörren och startnyckeln är ett typiskt exempel på otaliga fall av fånig bildesign, vilket får en att undra om ingen av de tusentals ingenjörer och designers på de stora bilfabrikerna bryr sig om att använda hjärnan på små saker. Den kan sättas in fel i låset, så den måste tas ut igen och vändas innan den fungerar, och det framgår inte hur den ska vridas.
Säkerhet
Säkerhetsbälten är som standard fästa så lågt i sidorna bakom dörrarna att de tenderar att glida ner över axeln och hindra armrörelser. Det är en liten tröst att Manta delar denna nackdel med många andra coupéer. Å andra sidan är det fortfarande värt att notera att Opel introducerade många nya intressanta säkerhetsåtgärder i Manta.
Även om Mantan har effektiva ventilationsventiler bak och bra fristående friskluftsmunstycken fram, så önskar man nog till sommaren att Opel inte hade skonat gångjärnen i de bakre sidorutorna på 1,6 S. I de mer dyra versioner kan de öppnas.
Data
Bakhjulsdrift. Främre motor. Överkvadrat. 1584 cm. 80 DIN hk vid 5200 rpm. Största 3 vridmoment 12 DIN-kgm vid 3800 rpm. Kompressionsförhållande 9,5:1. 98 oktanig bensin.
Spiralfjädrar fram och bak. Skivbromsar fram, trumbromsar bak. Kuggstångsstyrning, 5 tum breda fälgar. Däckstorlek 165-13.
Längd 434 cm. Bredd 163. Höjd 135,5. Tjänstevikt 960 kg. Totalvikt enligt fabrik 1335 kg.
Jämförelse:
Modell | Pris | Acceleration | Topphastighet 0-400 meter |
BMW 1600 | 35 721 | 18,5 sek. | 160 km/h |
Fiat 124 sportcoupé 1400 | 46 514 | 18,1 sek. | 170 km/h |
Ford Capri 1600 GT | 33 184 | 18,0 sek. | 160 km/h |
MG Midget/Austin-Healey-Sprite | 29 600 | 19,0 sek. | 153 km/h |
Opel Manta 1.6 S | 31 100 | 18,4 sek. | 164 km/h |
Opel Rekord 1900 L/2 | 34 366 | 18,8 sek. | 160 km/h |