De flesta gamla fordon misslyckas hopplöst om man jämför dem med vad som finns idag. De ska mest avnjutas för vad de var. Jag har hittat ett undantag och det är små motorcyklar. De var på många sätt roligare då. Byggd enligt samma standard och i samma kvalitet som de stora.
_
Det fanns ett stort antal fina små maskiner från 50-350 kubikmeter, som trots att de masstillverkades var något utöver det vanliga. Jag är säker på att jag inte är den enda som växte upp under den perioden som minns de små maskinerna från Japan och Italien från då. Men när du var ung kunde den inte bli tillräckligt stor och snabb.
Slutaren från 1971
1979 erbjöds jag en liten Honda-motorcykel som delbetalning i en bilhandlare. Det var en Honda CB 175 K6 i Harvest Gold metallic. Det var en söt liten maskin, och den lät bra, men jag tyckte ändå att den var för liten, så jag tackade nej. Jag har ofta ångrat det, eftersom jag hade kunnat trivas mycket som ett billigt transportmedel. 2007 läste jag ett test av en CB 175 i en engelsk motorcykeltidning och det gick upp för mig att jag hade missat en upplevelse och jag började leta efter en. Mitt sökande efter en originalmaskin visade dock snabbt att de små japanska maskinerna från den tiden hade sjunkit i marken. Nästan alla har skoningslöst körts ner i marken. Många användes som dagliga transportmedel sommar och vinter.
Men jag var fast besluten att rädda åtminstone en liten klassisk Honda-motorcykel från metallbehållaren. Planen var att hitta en sån här och ta med oss den i husvagnen när vi skulle ut på långresa. Min jakt ändrade snart karaktär från en originalmaskin till ett bra restaureringsobjekt, och även det tog sin tid. Jag började fundera på att köpa en i USA, där det fortfarande finns många fina exempel på alla klassiska Honda-modeller från 70-talet. Men plötsligt fanns det en ganska komplett maskin till salu i Gul & Gratis. Den fick det passande smeknamnet "Skoddet", så som namnet antyder borde den ha hela resan.
Säljaren berättade följande lilla historia när jag hämtade den: "När jag köpte "Skoddet" 1986 från Agusta MC på Frederiksborgvej frågade jag hur mycket garanti som fanns på den. "Jaha, det är upp till dig" var svaret. "Det beror på hur lång tid det tar att skjuta det över dörren till företaget".
Jag använde den för att köra till jobbet innan jag sålde den vidare. Men många år senare ville jag ha en igen, och när jag visste vem som ägde "Skoddet" försökte jag köpa tillbaka den, utan framgång. Så jag hittade en annan precis som den. När ägaren till "Skoddet" plötsligt vill sälja köpte jag även tillbaka den i ett anfall av nostalgi, trots att jag inte behövde två.
Jag blev därmed den 4:e ägaren av "Skoddet" och satte igång renoveringsuppdraget med stor entusiasm - det var minst sagt i ett beklagligt skick. Det gick snabbt upp för mig att reservdelar till en sådan bil inte är lätta att damma av, man får ha lite tålamod. Och egentligen skulle det inte alls vara värt det, för det kostar mer att fixa en sån än vad det är värt, men nu är det inte allt som går att göra med pengar.
Utan eBay hade det varit svårt. Delar dammades upp och kom från alla möjliga håll. Jag hade väldigt roligt med den och samtidigt som paket med vitala delar kom från när och fjärran till den lilla tvillingen pågick arbetet parallellt i mitt garage med att slipa, polera, måla och montera. Jag hade tagit den en kort tur innan jag tog isär den, så jag visste att motorn faktiskt gick ganska bra. Men jag tog ändå av topplocket för att kolla ventilerna och installerade en ny kamaxelkedja. Jag hittade dock en komplett motor i Tyskland från en K7 som bara hade gått 13 000 mil. Det är den som finns i den nu, och den fungerar perfekt.
Originalet hade trots allt knappt kört 50 000 km. Den står nu som dekoration på ett litet stativ, redo att användas vid behov.
Min solstråle
Det hela sträckte sig över ett par vintrar och 2013 sattes plåtar på det igen.
Denna Honda CB 175 är en K4-modell, och i typisk Honda-stil är inget år exakt det andra likt. Man måste ta till reservdelskatalogerna för att se hur en CB 175 K4 från 1971 sattes ihop. Jag har fortfarande inte lyckats hitta bakskärmen som ska sitta på en K4 från 1971. (Så meddela oss gärna om du har en liggande.)
Hondas små 2-cylindriga maskiner från den tiden (125-200 ccm) har i princip samma motorkonstruktion, nämligen en 360 graders parallell Twin med en överliggande kamaxel, driven av en kedja placerad mellan cylindrarna. Det betyder att du kan nöja dig med en uppsättning platina. En frisk liten maskin, men en som behöver vispning för att göra något. Det ger ca. 20 hk, och med en litereffekt på 120 hk är den hårt trimmad. Ljudet från denna lilla helskruvsmaskin överträffar det mesta av sin storlek. Då var motorcyklar tvungna att göra lite ljud.
När det kommer till CB 175 är modellerna från K3-K7 alla med 5 växlar. De måste användas flitigt för att ta sig fram i trafiken. Men med en vikt på 130 kg och den blygsamma storleken går det bra, det känns lite som att köra en dåligt trimmad moped.
Det råder ingen tvekan för ett ögonblick om att denna lilla maskin har sina rötter tillbaka till den lilla Honda Twins som erövrade alla världens racerbanor i början av 60-talet. När man studerar denna lilla Honda i detalj förstår man hur noggrann Honda var med sina produkter på den tiden. Inte konstigt att Honda blev världens största motorcykeltillverkare.
Du är lite förvånad över hur användbart det är och hur kul det kan vara att köra 80 km/h. Så länge det inte går för brant uppför, eller motvinden är för stark går det riktigt bra. Den följer den dagliga trafiken med största lätthet. På de små vägarna och i stan är det ett nöje att köra, och det finns en hel del sport i att hålla den lilla kvarnen i fart.
Mina personliga erfarenheter av denna lilla Tvilling har alltså varit lite av en solskenshistoria, bestående av många underbara små resor ut i det blå, och trots sin blygsamma status väcker den uppståndelse var den än dyker upp. Så man brukar behöva avsätta lite extra tid när man tankar bensin, för det finns ofta mogna män (och kvinnor) i min egen ålder som bara vill se och höra lite om det.
Artiklar du måste läsa:
Mindre än 1000 km från nya
Delar till gamla japanska motorcyklar är ett problem. Till exempel slutar Honda tillverka reservdelar 20 år efter att en modell har gått ur produktion. Efter att min Honda CB 175 K4 var körbar igen letade jag på Ebay efter de sista delarna för att den skulle bli helt rätt, t ex bakskärmen som passar årtalet. Där stötte jag på en sällsynt CB 175 K3 från 1969, utbjuden till försäljning i Tyskland. Den hade kört mindre än 1000 km från ny, och var intakt och 100% original. Jag lade ett bud och förväntade mig inte att höra tillbaka, men ett svar kom. Efter lite shopping fram och tillbaka över internet kom vi överens om ett ungefärligt pris. Problemet var att det låg 60 mil söder om den danska gränsen. Vi kom överens om att träffas halvvägs lite söder om Hamburg en lördag i december 2015. Det rådde ingen tvekan om motorcykelns osannolika originalitet och därför hamnade den i mitt släp efter närstudie. Historien var att en Honda-återförsäljare hade importerat den från USA 1995. Eftersom modellen inte var typgodkänd i Tyskland slutade den med att stå oanvänd i butiken i flera år. När ägaren dog och verksamheten lades ner lades allt ut till försäljning. Många visade intresse, men ville höra den startas innan de köpte. Eftersom detta inte var möjligt eftersom förgasarna låg i en kartong och arvtagaren inte hade något mekaniskt vett, blev jag nästa ägare.
Det är alltid spännande att komma hem med en sådan skatt. Man får fundera lite på vad man ska göra med en sån här, lämna den helt som den är, eller skruva isär den och göra den som ny. Jag valde en medelväg, nämligen att behålla den patina en sådan maskin har fått, även om den inte har körts särskilt mycket. Den fick därför fortsätta sin törnrosa som dekoration på mitt kontor, efter en noggrann rengöring. Jag pysslade lite med det när tiden var inne. Framskärmen och kedjeskyddet attackerades av flugrost och omkromades. Hjulen togs isär, naven rengjordes och polerades och byggdes om av samma delar.
Stater efter 40 år
I oktober 2016 satte jag igång för att komma igång igen. Påståendet var att det inte hade startat sedan början av sjuttiotalet. Efter så många år av stillastående finns det alltid en reell risk att motorn har skadats, så att alla packboxar i motorn läcker olja och att den ryker blått och använder olja.
Förgasarna rengjordes med ultraljud och ny olja tillsattes motorn och framgaffeln. Det var lite konstigt att göra det första oljebytet på en maskin som var över 45 år gammal. Tyvärr visade sig båda avgaserna vara genomrostade i botten och fick svetsas med största försiktighet. Hos Honda under de åren kan saker som avgasrör genomgå små förändringar från år till år. För CB 175 finns det minst 3 olika varianter, och jag kunde se med blotta ögat att de inte var riktigt som de på K4-modellen, så jag bestämde mig för att anstränga mig för att bevara dem för originalitetens skull, - och klarade sig. Sammantaget ersattes inte så mycket som en skruv med något som inte kom från den här maskinen. Förutom slangar i hjulen satt alla delar kvar på maskinen, väl polerade och rengjorda och i vissa fall ytbehandlade. Ett annat problem var rost i bensintanken, något jag har hittat en egen lösning på. Det är något med en betongblandare och några nävar grus. Men den här var lika rostig som jag någonsin sett förut, och jag måste erkänna att bara återanvända gaskranen var lite av en utmaning. Hondor under de åren har två körningar i bensinkranen, och det kan vara knepigt att få bensin till både förgasare och samtidigt.
Efter lite fifflande och mycket spekulationer var det nog lite spännande att trycka på startknappen. Först började det skjuta på en cylinder, och efter några minuter vaknade de båda till liv. Till min stora glädje och förvåning gick det snart relativt rent. Men som jag har erfarit tidigare så kan munstycken som varit torrlagda i så många år ändra storlek på grund av korrosion och därmed även denna. Jag hade munstycken liggandes och när de kom in gick det som det skulle.
Det är galet att starta ett så gammalt ärende efter så många år. Och ja, det var fortfarande tätt och motorn frisk och stark. Den gamla Hondan var tillbaka efter vad som verkade vara 45 år av inaktivitet.
Lite konstigt att tänka på att jag gick i 4:an när det lades åt sidan. Den har ännu inte gått 1000 km.
Detta är ett museiföremål som är värt att bevara, som nu är i min vård, men som förtjänar att bevaras för eftervärlden.
Galleri
