VW GOLF TYPE 17
Det måste ha varit en ansvarsfull uppgift att konstruera efterföljaren till VW typ 1. Det blev VW Golf (modell typ 17), som skulle föra arvet vidare från den mest framgångsrika bilmodellen någonsin. Golf 1-sågen dagens ljus 1974 och var en diametral motsats för typ 1. Vattenkyld radmotor med enkel överliggande kamaxel, även den med motorn liggande på tvären i motorrummet och framhjulsdrift. Allt var annorlunda och modernt. Ett kvantsprång inom bilteknik. Golfen var från början utrustad med dessa motorer i 1,1 och 1,5 liters form, men många fler motorkonfigurationer skulle senare leta sig in i Golf I motorrum, inte minst dieselvarianten och den trimmade 1,6 liters 110 HP GTI (senare uppgraderad för 1,8 liters GTI och 112 hk). Från 1974 till 1983 producerades inte mindre än 6,8 miljoner av den första upplagan av Volkswagens nya folkbil. En ny legend föddes.
Ett italienskt designteam fick ansvaret för designen av den nya folkbilen, och det var Giorgetto Giugiaro som fick äran att lösa den viktiga designuppgiften. Det var ett mästerverk som skulle visa sig vara till och med extremt hållbart, en design som kunde byggas på i all oändlighet.
Halvdålig start
Starten var dock inte den bästa, - de första årgångarna av Golfen rostade. Faktum är att problemet var så allvarligt att vissa köpare av första generationens Golf fick en ny bil från fabriken eftersom rostangreppen var så allvarliga att bilen måste anses vara farlig att köra. Men VW fixade dessa tidiga problem och mer , modellen utökades och förfinades i hög hastighet.
En ny era
Oljekrisen 1973 markerade en vändpunkt för alla biltillverkare. På 60-talet spelade bränsleförbrukningen ingen större roll. Nu var det plötsligt viktigt, och strängare lagar för att begränsa föroreningar var på gång på flera platser runt om i världen. Det fanns ett behov av nya och modernare motorkonstruktioner. VW hade till en början dåliga kort på handen med sina föråldrade aktermotormodeller. 1972 förlorade Volkswagen också sin plats som Tysklands populäraste bilmärke till Opel. Olika prototyper till en modern VW hade gjorts sedan 50-talet, men det dröjde till 1974 innan ersättaren var klar, det var i sista minuten. Vi kanske borde säga ersättaren. Både Polo och Passat såg dagens ljus under de åren.
Men Golf var Volkswagens viktigaste bilmodell och är det än i dag. Därför kom modellen i många varianter som 3- och 5-dörrars och Cabriolet, och 1979 som en sedan vid namn Jetta. Du skulle vara säker på att träffa alla potentiella köpargrupper.
Den snabba GTI och den långsamma dieseln
Det stod snart klart att modellen hade potential att bli mycket mer än bara en billig folkbil. Tuningföretag hade sett potentialen och börjat bygga specialutgåvor av modellen med mer motorkraft. 1976 var VW redo med sin egen kraftfulla specialversion av Golf GTI. Det var en liten grupp anställda på VW som på eget initiativ gav sig i kast med att göra en snabb Golf och ledningen insåg att idén var så bra att de bestämde sig för att anpassa den till massproduktion. Man förväntade sig kunna sälja 5000 av modellen. Den fick K-Jetronic bensininsprutning, istället för prototypens dubbla förgasare, skivbromsar runt om och trimmade sänkta chassi. Ingen som köpte en original GTI blev besviken. Det var en jättebra bil. De speciella fälgarna och diskreta skärmförlängningarna, de speciella GTI-sätena och golfbollens växelknopp var underbara stilelement. Men också tanken på att göra en liten användbar dieselmotor på bensinmotorns botten var en lysande idé. Idén var så bra att den hade en turboladdare monterad och GTD föddes. Ingen annan bil på den tiden hade en sådan teknisk bredd inbyggd i en och samma bilmodell.
Tack vare den nära växellådan (5 GEAR FRÅN 1979) i kombination med den låga tjänstevikten på bara 810 kg gick den snabbt i uppdraget, från 0-100 km/h på 9 sekunder. Och med en toppfart på drygt 180 km/h var det en av tidens snabbaste småbilar, det var inte alls vanligt att ha så hög fart i en så liten bil. Jag minns tydligt hur imponerande det var att se den här lilla bilen i snabbfilen på de tyska motorvägarna i slutet av 70-talet.
Den klasslösa bilen
Kort sagt, det fanns en golf för alla smaker och alla körbehov. Därför blev modellen delvis klasslös. Du kunde visa upp dig i fina kretsar med din Golf och ta dig ut i kostym, eller på parkeringen på fabriken i dina blå arbetskläder och på båda ställena signalera bra stil och trygg smak.
Golf II
Golf II, som kom 1984, var en lysande vidareutveckling av modellen. Alla älskade inte den kantiga Golf I-designen; på version II gick bil, design och byggkvalitet i en högre enhet. Idag, nästan 30 år senare, håller denna design fortfarande. Volkswagen fortsatte till en början motorerna från version I, men utvecklingen fortsatte att gå framåt, GTI-motorn fick 16V och till och med en liten remdriven laddpump (G60), och de vanligare småmotorerna fick så småningom bensininsprutning och katalysator. Utrustningen på en VW var fortfarande sparsam, och saker som servostyrning och 5:e växeln var inte standard, utan bara något reserverat för vissa versioner. A/C var bara för de ytterst få toppmodellerna, som här i landet blev alldeles för dyra.
Golf blir en bilikon
Golf II var en mycket robust bil, och den var en vanlig syn på våra vägar fram till för några år sedan, och användes dagligen som pendlarbil under lång tid efter att modellen skulle ha fasats ut. Bilen var elegant skyddad från rost från fabriken och tekniken nästan outtömlig. Golf II var en eminent bil, som dessutom var säker på hjulen och därför även populär som ban- och rallybil. Modellen kom till och med i en 4X4 rallyversion G60 Syncro Rallye med förlängda fendrar och G-laddad GTI-motor. 4-hjulsdriftsystemet "Syncro" såg dagens ljus under de åren på denna modell och även den högbenta Country-versionen. Här i Danmark var en Golf II en stensäker investering som höll sitt andrahandspris och de olika utrustningsvarianterna kom i en nästan oändlig ström av begränsade upplagor, t ex Memphis, Madison, Pasadena och Manhattan var mycket populära här i landet, och med 75 hk 1 ,6 eller 90 hk 1,8 motor, oavsett utrustningsversion, var det riktigt bra bilar. 6,3 miljoner exemplar gjordes under de nästan 9 år som Golf II-modellen var i produktion. Den snabbaste modellen var GTI G60 16V med 210 hk, som gick hela 230 km/h.
I skrivande stund har Golf 8 precis introducerats här i landet, och den har fått utmärkt bevakning i motorpressen. Jag tvivlar inte på att det är en utmärkt bil, som dessutom har en storlek som passar många utan behov av MPV eller SUV. Det finns motorer och transmissioner för alla smaker och behov (och plånbok). Golfen är fortfarande den bil som alla andra bilar i den storleken mäts mot.
Den bästa golfen
Vilken version var den bästa golfen? Det beror mycket på vad du betonar. Golf II var den mest dynamiska jämfört med andra bilar på sin tid. Golf III var rejäl, men lite för tung, och den rostade och använde mer bränsle per liter. km. än sin föregångare. Golf IV (1997-2003) byggdes inte med samma tunga kvalitet som tidigare, kanske den sämsta Golfen av dem alla sett till bygg- och komponentkvalitet. Golf V (2003-2008) var en riktigt bra blandning av prestanda och köregenskaper och de vridmomentstarka TDI-motorerna var nu ett vanligt val för många och de passade bilen perfekt. VW har med tiden blivit mer och mer noggrann med vad den utsätter Golf Guldfugel för när det kommer till form och design. Jag skulle inte gå så långt som att kalla de tre senaste versionerna tråkiga. Men Golfen är inte längre ensam om att bygga suveräna bilar i Golf-klassen. Golfplattformen och designen är omsorgsfullt förnyad, och den konservativa formen hjälper till att sätta en gräns för hur spännande en Golf kan vara.
Mina golffavoriter är Golf II och V i 3-dörrarsversionen. Min favoritmotor är den 8-ventiliga GTI-motorn som fanns i GOLF II (utan katalysator).
Framtidens golf
Oavsett vilken generation av Volkswagen Golf du sätter dig i känner du dig bekväm bakom ratten, och du tvivlar inte ett ögonblick på att det är en bil som har designats med stor omsorg och uppmärksamhet på även de minsta detaljerna. Det gör att bilen känns "riktig" för många. Själv var jag nära att köpa en Golf GTE för några månader sedan. Så jag är inte färdig med den här bilmodellen, och kommer förmodligen aldrig att bli det.
Det fina med dagens Golf är att du, precis som förr i tiden, kan sätta ihop din Golf efter vad som passar dina körbehov och temperament. Den unika körglädjen hos en Golf finns fortfarande i alla Golf-modeller, och det är inte bara några enstaka element som gör det, det är en kombination av många små saker. Jag hoppas att Volkswagen kommer att fortsätta minnas körglädjen när de framtida modellerna sätts ihop.
Jag hoppas att VW kommer att fortsätta använda den här modellen för att sätta nya standarder och utveckla ny teknik som sätter tonen för hela fordonsindustrin. För tack vare Golf var alla andra biltillverkare tvungna att höja standarden för att vara i "Golfklassen", och varje gång en ny Golf kommer ut måste konkurrenterna oftast gå tillbaka till ritbordet.
Min berättelse
1988 köpte jag en ny Golf II 1.6. Det var ingen bil jag hade höga förväntningar på, jag behövde bara ett praktiskt arbetsredskap. Det var dock en extremt positiv överraskning, och den användes flitigt i 4 år och 200 000 km. Mitt försäljningsdistrikt var hela Norge och i den bilen körde jag över det långa landet. En ersättningstandstång och ett par neddragbara vakuumburkar för chokefunktionen var allt som gick sönder. Annars var det bara vanliga servicedelar.
Bra för det mesta
Bilen visade sig vara ett bra resesällskap både sommar och vinter. Bilverkstäder var mina kunder, och det gällde att kunna ta sig fram – även när det var snö och hala vägar. Jag blev väldigt god vän med den där golfen. Vägstandarden i Norge är inget att skryta med. När man är ute på landet och borta från storstäderna är vägarna ofta smala och med underlag av varierande kvalitet. Jag var aldrig riktigt nöjd med min BMW på de vägarna. Vägarna var mer lämpade för framhjulsdrivna bilar med förutsägbar väghållning. En Golf II var säker på hjulen, lite stel över gupp, men ofelbart säker i kritiska situationer. Bilen var dock helt självstyrande vid körning på vägar där snökedjor använts. Men det var att leva med.
E134 i Golf II
Under de åren fick jag några favoritvägar. En av dem är huvudvägen E134 över Haukelifjell, som förbinder Drammen och Haugesund. Vägen går över Haukelifjell, d.v.s. över norska åsen, så en del av vägen är hög, och körningen där är lika med vintervägar och hala vägar under en stor del av året. Jag har kört den vägen många gånger i flera olika bilar genom åren. Det är en väg med många kurvor, tunnlar, branta stigningar och nedförsbackar. I den utsträckningen uppvisar den vägen en bils köregenskaper, eller avsaknaden av sådana. Här kan man inte sitta och dagdrömma bakom ratten! Det är inte bara nästan alltid jämnt, det finns också gott om förrädiska svängar. Det är därför som vägen på vissa ställen påminner om de mest utmanande vägarna i Alperna. Jag njöt av min golf på den typen av utmanande vägar, och tro mig – det finns många av dem i Norge.
E134 i Golf VI
Vintern 2013 fick jag möjlighet att köra E134 på natten i 20 graders frost och 5 cm nysnö i en Golf VI, och det var nästan lustigt hur mycket det påminde mig om turerna i Golfen II. Den största skillnaden var att alla förarassistanssystem som ESP slog in hela tiden. När bilen kom genom ett hörn med lite mer slirning än vad VW brydde sig om, tände bilen själv varningsblinkersen. Egentligen ganska irriterad och helt onödig. Jag resignerade med att jag nog inte var någon vanlig förare, och det här är långt ifrån en vanlig väg. De kan inte tänka på allt nere i Wolfsburg heller.
Golf II igen
2004 var det emellanåt barnen som behövde en bil, och eftersom jag inte har något emot att låna ut min egen tänkte jag så här: "Det kunde vara lite trevligt med en gammal Golf." Så jag började leta efter en Golf II och fick tag på en bilhandlare i Tyskland. Den låg i Harz, och vi körde ner efter den och körde hem den. Många bilar importerades från Tyskland under de åren, för där var utbudet större, och det var också därför jag hämtade denna där.
Den fick den stora servicen, inspekterades och skatt betalades, som man måste i detta skatteplågade lilla land. Det var en 4-dörrars Golf GT från 1990 (en ägare), som hade kört knappt 100 000 mil. Den förblev i familjens ägo i 13 år och många njöt av den.
Denna "speciella" utgåva hade allt från en GTI förutom motorn: GTI-chassi, 5 växlar, servostyrning, taklucka och ABS. Men bara en 90 hk 1,8 insprutad motor. 2015 hade den en annan motor installerad. Den hade då kört knappt 200 000 mil. Det ovanliga hade hänt, att det fanns ett rostigt hål i motorblocket. Men det var värt att spara, och det såldes vidare 2017 till en ung pojke som bara ville ha en.